Saknar Indonesien

Har ännu en gång intagit Kuala Lumpur, denna gång lite mer solbränd och lite mer sårig. Nog för att det är min "bättre arm" som syns på bilden, men visst läker jag ganska bra ändå? Såret på ryggen är det enda som fortfarande är öppet och penicillinet har hjälpt bra.
Nästsista dagen på Gili bestämde sig Karim, Nick och Laurence för att göra ett introduktionsdyk med Olle (som frilansar på Gili som instruktör) och eftersom priset var så litet som 250(!) kronor så täckte jag såren, packade rengöringsvätska och följde med. Det var otroligt roligt att dyka med så många vänner samtidigt! Dock var introduktionsdykarna tvugna att gå upp efter 40 minuter och eftersom jag hade 150 bar (3/4 av tanken) kvar så stannade jag och divemastern Claire nere i ytterligare 20 minuter. Jag kom upp med halv tank och fick massor av beröm för min dykning samt höra att jag definitivt borde satsa på att bli dykinstruktör. Det är alltid roligt att höra!
Det var svårt att lämna Indonesien. Hela gänget följde mig till båten, hjälpte mig med väskorna och kramade om mig för avfärd. Det jobbigaste med att backpacka är att säga hejdå till de där speciella människorna man möter under resans gång. Efter ett tag vänjer man sig, men det blir aldrig lätt. Hur som helst lämnar jag Bali och Gili med många fina minnen och vänner i bagaget.

Trackback