Det finns inte en chans att jag kan sammanfatta allt jag känner när jag tänker tillbaka på Sydney, men här får ni i alla fall ett halvdugligt försök. Sydney känns otroligt långt borta, som någoting som hände någon gång i ett annat liv. Jag antar att det finns ofantligt många olika sätt att se nya delar av världen på, och det jag har kommit fram till efter mina dryga 200 dagar på resande fot är väl ungefär att jag helst vill prova på dem alla. Att jag, även om jag ska hem och plugga, styra upp livet och allt det där, aldrig kommer att dra mig för att åka på nästa resa. Så... Bonjour! Salut! Shalom! Ahoj! Oboy! Skepp å hoj! o.s.v. o.s.v.