Och det skulle ju va dans, dans, dans

 
 
 
Nu har den största delen av gruppen åkt på nya äventyr i olika delar av världen, men åååh så roligt jag har haft det. Själv blir man kvar här på Perhentian till den 31a, tror dock inte att det blir några jätteproblem att hitta nya sällskapssjuka backpackers. Kayakpaddlingen var hur trevlig som helst, vi paddlade runt hela ön och tog diverse glass-/mat-/snorkel- och badstopp. Fem(!) timmars aktivt kayakpaddlande har dock fått mina armar att dö värkdöden idag, så jag och Teodor planerar att ha en riktig latdag i solen.
 
Jag har tagit sååå många bilder den senaste veckan, så räkna med att en hel del dyker upp här på bloggen. Imorgon är det endast tre månader kvar på resande fot, något som känns helt okej ändå. Särskilt med tanke på att jag skaffat mig vänner över hela världen och kommer att kunna resa runt och hälsa på efter att jag kommit hem. Har givetvis gjort klart för backpackerfolket att de är mer än välkomna till kalla Sverige och Uppsala också. Burr.


Det ser så himla härligt ut! Förstår verkligen att du trivs bra....

2013-05-14 | 10:51:47

Tänk att det gått snart ett År!!!Kommer vi känna igen dig?;)Vilken resa du haft som du kommer ha med dig hela livet!Du har t.om hoppat fallskärm*jisses*Ser fram emot att ha dig i Uppsala sen dock,finns alltid plats för dig vid middagsbordet:)KRAM och fortsätt vara rädd om dig!Morbror hälsar!

Svar: Haha, ja det känns som att tiden har flugit förbi, trots att jag hunnit uppleva så mycket :) Känna igen mig bör ni göra ändå! Ser också väldigt mycket fram emot Uppsala, saknar och tänker på er. Hälsa morbror tillbaka, kramar!
Isabelle Ekström

2013-05-15 | 22:25:33

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback