Imorse inträffade det en riktigt obehaglig olycka här på ön, något som gör att man förstår att missöden sker även i paradiset. Jag, Andrea och Oscar satt och åt frukost vid 10:30 imorse när vi hör höga skrik utifrån. Vi springer ut på balkongen och ser tre stycken snorklare i vattnet, omringade av blod. En båt ligger bredvid och försöker dra upp dem, vi kan inte längre se snorklarna då båten numera täcker dem, så vi går in igen och antar att någon slagit sig men att allt är lugnt.

 

Senare går vi ner till dykcentret som sitter ihop med vårt hotell och sätter oss för att prata med två svenska instruktörer. Telefonen ringer och vi får snart reda på att snoklarna, som jobbade som instruktörer på dykcentret, har blivit träffade av en båtmotor och att läget är kritiskt för en av dem. Pojkvännen till den skadade, även han instruktör, kommer i land och har fortfarande ingen aning om vad som har hänt. Vi ser honom få beskedet och hur paniken sprider sig i honom. 

 

Ungefär en halvtimme senare kommer dödsbeskedet. Vi har sett gråtandes familjer och stämningen har varit riktigt tung idag. Bara tanken på att någon kan gå från att leva drömlivet på en paradisö till att inte finnas i en handvändning är riktigt obehaglig. Jag snorklade själv på exakt samma ställe för några dagar sedan, så mitt i allt medlidande så känner man sig också lite skärrad. Jag skypade lite med Micke, kom på bättre tankar och fick lova att jag håller mig långt ifrån alla ställen där båtar kör, men visst har jag fortfarande en konstig klump i halsgropen.