Herregud, vad sugen jag blev på lasagne nu. Den ser ju till och med extra smarrig ut genom kameralinsen... Sådär krämig och kryddig med massor av pesto. Mums.

Är för tillfället den ENDA som bor på hostelet, gick faktiskt och kollade i alla andra rum när Micke gått och lagt sig och inte kunde hålla mig skypesällskap längre. Fördriver tiden med podcasts, fick världens bästa personliga tipslista av Adam för några veckor sedan och den avverkas flitigt i dessa tider.

 

Tänker väldigt mycket på hemresan också, två och en halv vecka kvar och det känns helt sinnessjukt nära. Sverige känns som ett annat liv, någoting som fanns för en livstid sedan på en planet långt borta. Det är sjukt hur ett år som varit så händelserikt att det vore nästintill omöjligt att sammanfatta med rättvisa, samtidigt kan ha passerat på snabbt.