Isabelle Ekström
Snorklingtur
Allmänt
Augusti 2013Snorklingtur
12:31:55 | 
Här kommer lite bilder från gårdagens snorkeltur! Åh, vilken härlig dag det var. Blir bara mer och mer förälskad i vår backpackergrupp, igår var vi 12 personer som gav oss ut och båtade hela dagen. Efter fyra snorkelstopp, ett lunchstopp, ett solstopp och ett "hoppa-från-fyren-stopp" var vi framme. Vi gick till Amelias för middag, jag åt en kycklingsoppa med vitlöksbröd för 16 kronor (guuud, vad jag älskar malaysiska priser) och gick sedan till rummet för att vila lite. Klockan tre vaknar jag och inser att jag somnat, stänger ögonen igen och går upp vid tolv för brunch med resten av gruppen. Livet här är sååå underbart.
Backpackerstämning
Här kommer några bilder från hur jag spenderat mina senaste kvällar. På Perhentian finns det nämligen ett stort gäng ensamresande backpackers som umgås och gör allting tillsammans. Igår åt vi middag ihop, idag frukost, sen åkte vi ut på en snorkeltur som jag precis kommit in från och snart ska vi mötas upp för middag igen. Varenda dag jag haft på denna ö har varit underbar, trivs ungefär lika mycket som mormor framför Dr.Phil. Jag har tagit oändligt många bilder också, så snart jag har tålamod att vänta på uppladdningen ska jag kasta upp dem här så ni får se. Nu blir det att lyssna på massor av Kent med Teodor (eftersom han är från Eskilstuna) och sen väntar ännu en mysig kväll vid de låga strandborden, eldshowerna och havet.
Första intrycket på Kecil
Nu så! Efter en del om och men så kom jag till sist fram igår. Det började med otur och en fem timmar sen buss, men ganska snart träffade jag tre fransyskor som också skulle till Perhentian och vi följdes åt under resan. Jag anlände till hotellet och den översta bilden är från det dorm jag bor i. Man har en egen liten inhängnad och en stor garderob med lås på, helt perfekt. Redan första kvällen träffade jag en kille från Schweiz som bjöd med mig ut och jag hade en fantastiskt rolig kväll med ett gäng på 10-15 personer. Det enda negativa är att hotellets WiFi är sjuuukt långsamt och det tar jättelång tid att ladda upp bilder, men jag ska försöka hålla er uppdaterade så gott jag kan. Bortsett från det så är jag stormförtjust i ön och tror att jag kommer ha en riktigt trevlig vistelse här.
Kecil och Perhentian imorgon!
Gick till centralstationen igår och skulle köpa en bussbiljett för ikväll, det visade sig att det var fullbokat och jag stannar därmed en extra natt. Imorgon klockan 22:30 bär det av mot Kecil som ni ser på bilden ovan. Inte helt fel va? Idag har jag varit helt slutkörd i hela kroppen, tror att 35 grader is starting to get to me. Har precis packat ryggsäcken och ska snart krypa ner under täcket och kika på Vänner. Just nu ligger jag på den sunkiga bruna betongskivan på golvet eftersom den är kallare än resten av rummet, så kan det gå när man är backpacker.
Perhentian Islands och Uppsala
Här kommer lite bilder från Kuala Lumpurs alla vinklar och hörn. Tycker att staden har sin charm, absolut, men som planen ser ut nu så försvinner jag iväg härifrån om två dagar. Vill, som ni kanske förstått, byta hostel och jag har hört mycket gott om ett ställe som heter Perhentian Islands. Nio timmars bussresa för nittio kronor, och destinationen är en paradis-ö med vackra stränder, många backpackers och en lugn och tillbakalutad stämning. Bussen går vid 21 på kvällen, vilket blir perfekt för sömnen, och på söndagsmorgonen sätter jag min fot på Kecil. Efter några veckor kommer jag att dra mig tillbaka till Kuala Lumpur eftersom mitt flyg till Bali går härifrån om lite drygt en månad.
Skypade med Micke idag och han kommer hem till Sverige senast i slutet på oktober! Om allt går enligt planerna så flyttar han ganska omgående till Uppsala och mig, något jag verkligen ser fram emot. Det är svårt att vara ifrån varandra och det känns konstigt efter att ha umgåtts så mycket som vi gjort, men att det är tillfälligt känns väldigt bra. Hur mycket jag än älskar att resa så tänker jag mycket på att komma hem också, jag längtar till studentliv och lite mer stabilitet.
En kväll i Melbourne
Jag känner mig faktiskt lite stolt över vissa av bilderna jag fick till under mina timmar i Melbourne. Det är onekligen en väldigt vacker kvällstad som gör sig bra ur kameraperspektivet och jag önskar verkligen att jag haft lite mer tid att spendera där.
Shopping på KLCC
Första dagen i Kuala Lumpur spenderades på KLCC shopping mall. Den är delen av staden är hur trevlig som helst och här håller jag gärna till fler gånger trots att priserna är högre än jag förväntat mig. Mitt hostel däremot, vad kan jag säga? Jag delar rum med två gubbar på cirka 80 år, jag duschar kallt och måste köpa mitt eget toalettpapper, rummen saknar fönster och golvet består av en kall brundassig betongskiva. Till råga på eländet så finns det inga backpackers som stannar i mer än en natt, vilket gör det nästintill omöjligt att hitta någon att umgås med.
Min nästa plan är därför att gå runt i staden och försöka hitta ett hostel som jag faktiskt skulle kunna trivas på. Visst blir det med all säkerhet dyrare, men det känns inte som att jag har något större val. Kan jag hitta ett ställe som har jämnåriga som stannar en längre tid så tror jag definitivt att det skulle kunna bli bra, så det är det jag siktar på.
Bilder från sista kvällen i Queenstown
Här kommer lite bilder från min sista kväll i Queenstown, ett ställe som jag verkligen saknar efter att ha landat här i Kuala Lumpur och checkat in på ett av de sunkigaste hostel jag kan tänka mig. Berättar mer i nästa inlägg!
Sitter vid gaten
Eftersom jag inte hunnit föra över mina senate kamerabilder till laptopen så får det bli några bilder från innan fallskärmshoppet. Berget som syns i bakgrunden på första bilden användes för övrigt i inspelningarna av Sagan om Ringen, den ni! Just nu sitter jag och väntar vid min gate i Melbourne. Om 10 minuter kliver jag på planet till Kuala Lumpur i Malaysia, mitt senaste dygn i Melbourne har varit jättebra och det var trevligt att träffa Martin igen. Vi möttes upp vid 16:30, åt lite middag på Hungry Jack's (australiensk version av Burger King) och traskade runt Melbourne city. När vi tröttnat gick vi ner till parken vid vattnet och satte oss, genast stötte vi på några fler backpackers och vi satte oss med dem under några timmar. Runt 23 tog jag en skybus till flygplatsen och somnade ganska omgående, det var kallt och jag sov inte särskilt bra men lyckades hålla mig någorlunda sovandes i sju timmar. Nu längtar jag till värmen, trots att Melbourne var helt sjukt mycket varmare än Nya Zeeland. Grattis på födelsedagen, pappa! Vi hörs när jag landar.
Frisbeegolf
Igår spenderade jag, Samantha, Noréen, Alex, Kyle och Felix några timmar med frisbeegolf i Queenstown Gardens. Det slutade med att Alex och Kyle räknade poäng medan vi andra bytte både frisbees och kameror i mitten av banorna. Inser när jag tittar på den andra bilden att min stelhet kan vara anledningen till att jag inte förväntas bli nästa världsproffs i frisbeegolf, men men.
Nu är jag inne på min sista dag i Queenstown och Nya Zeeland. Imorgon 12:35 (02:35 inatt för er) bär det av till Melbourne där jag ska möta upp med Martin, en tjeck som jag lärde känna här, istället för att spendera 21 timmar på flygplatsen. Efter det är det söndag, pappas födelsedag och jag hoppas kunna logga in på Skype när jag landar i Malaysia så att jag kan gratulera honom. Logga in i vanlig tid, pappa, så gör jag vad jag kan!
Sista kvällen ska vi fira mitt avslut i Nya Zeeland och Janinas födelsedag, klockan 19 ska vi ut och äta och sen blir det krogen för ett par glas vin. Siktar dock på tidig kväll då jag planerar att komma upp i tid imorgon. Sååå, troligtvis kommer nästa inlägg från Malaysia, vilken grej.
Hjärtat stannade till för en sekund
Vaknade av att jag fått tre sms från Micke, och när jag läste dem så stannade hjärtat till för en sekund. Han berättade att han mådde bra, men att han blivit nerslagen helt oprovocerat utanför jobbet. Han hade sett tre killar springa efter en fjärde och slagit honom i huvudet med en glasflaska. Mickes reaktion var att gå dit och kolla läget, då möter han en av killarna som jagat den fjärde och råkar få ögonkontakt i en halv sekund. Killen blir provocerad och slår till honom i ansiktet. Micke ramlar ihop och minns inte vad som händer under nästföljade sekunder, men vittnen säger att killen hoppat på Micke och fortsatt slagit mot hans bakhuvud.
Har skypat med Micke och han mår bra, tack och lov. Är helt ställd över att människor kan bete sig såhär, Micke som är världssnäll och aldrig skulle göra någonting för att uppröra någon. Vill bara krama om honom. Vid ett sånt här tillfälle känns det extra jobbigt att ha honom så långt borta. Har bett honom hundra gånger om att dricka mycket vatten, äta mycket mat och vila mest hela tiden men jag önskar verkligen att jag kunnat göra någonting mer. Tur i oturen är i alla fall att han varken är skadad eller har särskilt ont.
En komikers uppväxt som miniserie
Lycka är: När Maja länkar miniserien av En komikers uppväxt på ens facebookvägg. Jag hade ingen aning om att det gjorts en filmatisering, råder inga tvivel om hur jag kommer att spendera resten av dagen. HÄR hittar ni den första av tre delar. På tal om Jonas Gardell så hoppas jag att ni inte missat Torka aldrig tårar utan handskar som sändes i höstas, en miniserie som är SÅ bra att det nästan är värt att sponsra SVT och betala tv-licensen. Gardell uppmärksammar Stockholms AIDS-härva under 80-talet på ett sätt som inte lämnar ett öga torrt. Nedan kan (ska) ni se alla tre delarna i ordning, klicka bara på play.
Se hela fallskärmshoppet
Här får ni fallskärmshoppet under förstoringsglas, denna video visar nämligen hela förloppet. Viktigt att komma ihåg är att ingen är snygg när de faller i 200km/h, haha. Har själv kollat på klippet oräkneliga gånger, man får trots allt tillbaka liiite av ruset och det är ingenting jag tackar nej till. Snart är det dags för Malaysia och jag kan erkänna att Queenstown känns betydligt mer avklarat efter fallskärmen, kan knappt vänta tills jag är varm igen.
Troligtvis blir det en tur in till Melbourne city på lördag. Jag menar, ska man ändå mellanlanda i 21 timmar kan man väl lika gärna bege sig ut och se en ny stad? Kommer dock inte kunna slappna av ordentligt förrän jag checkar in på det nya hostelet i Kuala Lumpur. Jag är inte särskilt nervös över att åka till ett nytt ställe, har lärt mig efter en del backpackande att man hittar ett sätt att trivas och skaffar nya vänner, var man än kommer. Det är väl lite det som är charmen med att bo på hostel, alla är i samma situation och det spelar ingen större roll var i världen man befinner sig, det fungerar ungefär likadant överallt.
Jag hoppade fallskärm!
Herregud, vilken upplevelse! Sitter fortfarande med ett leende fastklistrat på läpparna och tror inte att det planerar att ge med sig i första taget. Sååå, hur var det då? Redan i shopen träffade jag en norsk tjej som också skulle hoppa, och kunde därför småprata istället för att noja över hoppet, vilket var skönt. Nervositeten låg på en ganska jämn nivå under hela dagen och jag kände mig faktiskt något lugnare efter att ha stigit på planet. Sneglade lite då och då på Karls, min instruktörs, höjdmätare och innan jag visste ordet av hade vi nått 12000ft.
Jag var först ut av alla, satte mig på kanten av planet och lät benen dingla i den otroliga utsikten. Jag väntade på att Karl skulle skjuta ifrån och innan jag hann reagera hade vi lämnat planet. De första fem sekunderna var de mest intensiva. Det kändes som att magen satt i halsen och att hela kroppen vändes ut och in, som en riktig kraftig första sekund av frittfall. Sen kom tyngdlösheten, i 45 sekunder föll jag fritt utan fallskärm och det var bland det roligaste jag gjort i hela mitt liv.
Till sist fällde Karl ut skärmen och jag kunde helhjärtat njuta av utsikten. Han lät mig styra under nästan hela tiden, och genom att åka mycket åt ett håll kunde man även öka hastigheten väsentligt. Det var ett sånt där ögonblick då man verkligen inser att man lever, och framför allt att det är helt fantastiskt kul att leva. Min första reaktion var att jag vill göra det igen, men resekassan håller inte riktigt med mig så det får bli någon gång i framtiden. Är hur som helst jätteglad över att ha gjort det, och jag känner mig väldigt stolt över mig själv!
Fergburger
Gud vad glad man blir när man tror att man ska få hoppa fallskärm, väntar vid the drop zone i över två timmar på att ens få träffa en instruktör eller ta på utrustning, och sedan får höra att de ställer in hoppet. Igen. Himmeln var klarblå när jag kom dit, men efter all väntan hade molnen dykt upp. Fick se folk komma dit efter mig och ändå hinna hoppa klart, bestämde mig därför för att bojkotta Nzone Skydive och boka med ett annat företag.
Hoppas på bättre tur på måndag med det nya företaget, visst att ingen kan styra över vädret, men liiite service bör man väl ändå kunna förvänta sig? Förlorar lite pengar på att boka om, men jag var så pass irriterad att jag tänkte att det skulle vara värt det.
Bilderna är från mumsiga Fergburger med de berömda hamburgarna, jag kommer garanterat att ha vägarna förbi åtminstone en gång till innan jag beger mig från Queenstown. Kyckling- och baconburgare, ja tack!
Fallskärmshopp uppskjutet
Det där med fallskärmshoppning var det ja, igår blev det inställt på grund av vädret och samma sak gällde idag. Uppenbarligen får man inte hoppa om det är molnigt, och det är exakt så denna vecka planeras se ut, molnig. Hur som helst har jag gjort en ny bokning inför imorgon och hoppas på det bästa, om ingen uppdatering kommer så handlar det troooligtvis inte om att fallskärmen slutat fungera och jag störtat ner i marken, utan att vädergudarna fortsatt med sitt lilla spratt.
Min enda riktiga plan för dagen är att handla mat. Har insett att mitt nuvarande matförråd, ruccola och vitlöksdipp, inte räcker särskilt långt. Nu är det 9 dagar tills jag flyger till Malaysia, 9 ynka dagar kvar på Nya Zeeland. Jag antar att tiden går ganska snabbt när man reser runt såhär, när det finns nya intryck och människor runt varje hörn.
Hosteldagar
De senaste dagarna har främst sett ut ungefär såhär. Visst skulle jag vilja ge mig ut och upptäcka Nya Zeeland, men jag har en budget som inte riktigt tillåter det. Hostelmänniskorna är jättemysiga dock, jag har varit lite nere och saknat Micke under dagen men trots det så lyckas de få mig på bra humör. Verina, Greta och Janina tog med mig på shoppingrunda, Josh erbjöd sig att vara mitt filmsällskap till This Is 40 och Lucas spontangjorde en kopp te till mig medan vi såg filmen.
Är lite besviken över att internet bara tillät mig att skypa med pappa ett par minuter igår, det är svårt att få in bra tider med den stora skillnaden eftersom han jobbar hela veckorna. Vi får satsa på nästa helg, då tänker jag se till att hitta en stabil anslutning (skriver det här eftersom han varken har Facebook eller mail, den där fadern).
Annars då? Är kalasnervös för att kasta mig ur ett flygplan i övermorgon, tittar på Vänner så snart jag har några minuter över och funderar på att prova en omtalad Fergburger imorgon. De finns bara här i Queenstown och har rykte om sig att vara världens godaste hamburgare, inte helt tokfel. Nu ska jag antiiingen gå in och vara social ELLER kolla på Vänner. Har inte bestämt mig än.
Bergsbestigning
Här har ni svaret på frågan: "Varför ömmar hela Isabelle idag?". Med tre tröjor och en jacka började jag traska upp för Queenstoown Hill, ett berg som trots sitt namn faktiskt är dryga 500 m över havet. Efter sisidär tre timmar i konstant uppförsbacke var jag uppe, och utsikten var verkligen helt underbar.
Nu har jag tagit plats under täcket och laddar med skypesamtal varvat med vänneravsnitt. Fick precis en bokningsbekräftelse på fallskärmshopp och knuten i magen har redan börjat dyka upp. På onsdag är det dags! Och eftersom jag redan betalat så blir det ganska svårt att backa ur... Känner mig som i extas, gladnervös och dödsdömd på samma gång ungefär.
Queenstown Gardens & Cookie Time
Igår blev det en tur till Queenstown Gardens, en mycket vacker park precis mellan vattnet och bergen. Gick omkring ett bra tag för att sedan styra ner mot stan och köpa en jacka, hittade en stilig fejkskinnjacka som fungerar superbra till min favoritsjal. Avslutade dagen med ett stopp på Cookie Time, en kakshop som alla backpackers pratar om här. En triple chocolate cookie senare och jag var good to go. Infektionen börjar äntligen bli bättre, från att ha varit en hård varböld på cirka 10x4cm är den nu i samma storlek som en femkrona. Kommer fortsätta äta antibiotika i fem dagar till, trots att en kur egentligen ska räcka.
Trivs jättebra här, men saknar den där Micke himla mycket. Från att ha umgåtts hela tiden till att inte ses alls är ganska svårt, snart bokar han en resa till Malaysia för att möta upp mig och då tänkte jag börja räkna dagarna. Nu ska jag kika på nyaste avsnittet av Vem Vet Mest eftersom en gammal vän till mig, Frans, är med och tävlar. Ikväll har vi bestämt oss för att ha filmmaraton och stanna inne, fungerar helt utmärkt för min del.
Första kvällen i nytt land
Såhär blev min första kväll på Nya Zeeland och den var verkligen hur rolig/bra/trevlig som helst. Vi har en hostelkatt! Ni kan ju gissa om jag blev glad. Red på en mekanisk tjur för första gången också, något som var så skoj att jag innan kvällens slut hade hunnit upp ytterligare en gång. I mitt rum bor det nästan bara longtermers, vilket enligt mig är helt perfekt då de redan känner alla och vet allt om staden. Det enda negativa med hostlet, förutom betalinternet, är att det inte finns några skåp i rummen. Är inte helt trygg med att lämna laptop, kamera, mobil, plånbok o.s.v. med sju andra personer hela dagarna. Försöker bära med mig det mesta i väskan, och är väldigt glad över att folk inte checkar in/ut ur mitt rum hela tiden. Ja, det var väl ungefär det jag hade att säga om livet på hostel i Queenstown. Tjing!