Sådär ja, nu börjar man ju nästan bli australienare på riktigt. Några pengar har jag dock inte fått in än, förutom 200 dollar i matpengar som jag förde över från mitt swedbankkonto. Att göra av med dem kommer dock ta ett bra tag, kollade precis min hylla i kylskåpet och såg att ett flertal föredetta rumskompisar fyllt min hylla med mat. Därför ska jag lyxa till det och laga pestopasta idag (evigt tacksam till den som lämnade peston). 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Att börja med biljard och sedan gå till Trademark för dans, dans, dans kan ju inte bli annat än bra. Dansade tills fötterna värkte för att sedan traska tillbaka till rummet. Hade riktigt trevligt, till skillnad från Gävle var klubben packad med folk och stänger gör de inte förrän klockan tre. Nästa torsdag börjar jag jobba på hostelet för gratis boende. Tjänar dock inga pengar men eftersom det endast är två timmar per dag så har jag gott om tid att få in ytterligare något. Såg även till att Sami får samma deal om fem veckor, så då ska vi nog kunna gå runt ordentligt! 

 

 

 

 

Idag har jag, Laura och Justine tagit en promenad till Royal Botanic Gardens. Mycket, mycket, mycket fint. Kom precis in från en kopp varm choklad från Starbucks och ikväll hade vi faktiskt tänkt gå ut. Det blir att gå på Coyote Tuesday där alla backpackers från Brado's får fri entré, inte helt fel! 

 

 

Handlade mat för hela 10 dollar idag. Typisk backpackermat, blev helt överlycklig när jag hittade ett kilo pasta för 1 dollar. Kommer utan tvekan att lagras i mängder för de kommande månaderna. Idag har jag vandrat runt i stan för att dela ut mitt CV, hoppas verkligen att det går vägen. Avslutade precis ett skypesamtal med världens bästa Maja (som för övrigt har varit söt nog att sätta in min blogg som startsida på sin dator). Vet att bloggen tyvärr inte går att kommentera, men skicka gärna meddelande till mig på Facebook så kan vi i alla fall skriva lite. 

 

 

 

Lyckan som man känner när de som åker hem lämnar jordgubbar i kylen är obeskrivlig. Hyde Park har varit min grej idag, det var en helt otrolig stämning med sol, gatumusikanter och till och med såpbubbleblåsare. Passade även på att kika runt bland affäsgator och gash vad sugen jag blev på att shoppa. Borde verkligen skaffa ett jobb snart så att jag kan börja spendera med gott samvete istället för att leva ett maximalt budgetliv. Jag saknar er där hemma, trots att jag har det väldigt bra här. Tycker att ni kan skrapa ihop några slantar och komma hit.

 

 

Ligger just nu och drar mig i sängen på hostelet. Ska strax ner och äta frukost och sedan tänkte jag ta en promenad till Hyde Park som ni ser på bilderna ovan. Blev stormförtjust i den vackra parken redan första dagen då jag såg alla backpackers sitta och mysa i gräset. Mitt i centrum ligger den, ska försöka få upp lite bättre bilder senare. Igår sökte jag jobb som fundraiser för Unicef och Greenpeace, skulle det gå vägen så kommer jag tjäna 660 dollar i veckan, vilket inte vore helt fel. Tror dock, på grund av den höga lönen, att det är ganska lätt att få sparken om man inte får in tillräckligt med donationer. Men, nog vore det värt ett försök. 

 

 

 

Idag passade jag och Laura på att ta en promenad till operahuset. Sydney har verkligen riktigt vackra små vrår. Flyersjobbet blir det tyvärr ingenting av, kom fram till att subwayavgifterna och det faktum att jag inte hinner på frukosten kommer göra det lite svårt att gå runt. Istället ska jag ringa och söka en del jobb för bland annat Unicef och Greenpeace. Håller tummarna! I värsta fall kan jag faktiskt fått bo gratis på hostelet förutsatt att jag jobbar för dem två timmar per dag, vilket också vore helt okej. Känner dock att jag borde dra in lite pengar nu då jag insett att frukt och bröd inte kommer att fungera som både lunch och middag i det långa loppet. 

 

 

 

Har äntligen fått min ryggsäck! Forrest knackade på vår dörr för ungefär en timme sedan och jag höll nästan på att börja gråta när jag såg vad han bar i famnen. Livet i Sydney är riktigt trevligt, jag trivs superbra med tjejerna som jag delar rum med och på hostelet överlag. Varje morgon får vi flingor och rostade mackor, för resten av dagen har vi ett stort gemensamt kök och ett tv-rum och på kvällen samlas alla efter dagens äventyr i den stora soffan. Jag bor i sovsal med fem andra tjejer. Laura från Frankrike har erbjudit mig att följa med till hennes jobb imorgon då hon tror att jag skulle kunna få jobb där. Har vi tur så spenderar jag två-tre timmar per dag till att dela ut flyers redan på söndag, för 50 dollar per dag. Återkommer med mer info! Nu ska jag leta efter Cole's, den billiga mataffären som alla pratar om. 

 

 

Är landad och redo för att inta Sydney. Är redan stormförtjust i staden och landet. Dock har jag åkt på en av mina största mardrömmar under denna flygresa. Nämligen att stå vid bagagebandet och vänta kvar till sist av alla, utan att ryggsäcken dyker upp. Uppenbarligen tog min väska ett senare flyg till Sydney och jag borde få den imorgon. Annars blir jag galen. Hostelet är helt underbart i alla fall, alla är så familjära och vänliga. Fick tips om detta ställe, där man hämtar ut ett gult armband och sedan surfar gratis som backpacker. Kommer verkligen att utnyttjas till fullo. Men, nu behöver jag lunch. 

 

 

 

 

Mycket, mycket, mycket sliten tjej har nu mellanlandat i Abu Dahbi. Jag har koll på sista gaten och känner mig faktiskt rätt självsäker för stunden (tro mig, det går snart över).  Ethiad Airways var,  trots det låga priset, helt otroliga att resa med! Bara det faktum att de delade ut stickade strumpor och att man fick välja mat från en meny säger det mesta. Ska försöka uppdatera så snart som möjligt efter jag landat, men har en känsla av att jag kommer ha fullt upp ett tag. Jag saknar er! 

 

Gate 8. Gråter floder efter att ha lämnat Sami, mormor och Anders vid säkerhetskontrollen. Kommer verkligen sakna er här hemma. Vi ses om ett år och hörs så snart som det bara är möjligt. 

Sista dagen hemma har snart passerat. Usch, vad fort tiden kan gå ibland. IMORGON är det dags! Klockan 11 tar vi bilen till Arlanda - Mormor, Anders, Sami och jag. Klockan 15:25 lyfter planet och redan några timmar senare landar jag i Bryssel. Därifrån tar jag planet till Förenade Arab Emiraten och sedan till Sydney (vill man komma fram till ett någorlunda pris så får man lida pin, typ...) 06:50 är klockan i Australien när jag landar och dagen kommer att ha hunnit slagit om till torsdag, fast det i Sverige fortfarande är onsdagskväll. 

 

 

Dagen och gårdagen har gått åt till avsked. Pappa och Lea (på bilden ovan) fick sig ett "hejdå" igår medan mamma och Nora ska få det ikväll. Kom nyss in från en avskedsfika med Sarah och Victoria och ska genast ge mig iväg till Strömsbro och mamma. Har en känsla av att sömnen kommer bli lidande inatt, någon som vill sätta emot? 

 

 

Det känns lite konstigt att lämna Gävle efter mina 12 år här. Jag kommer trots allt tillbaka till Sverige, men har på något sätt svårt att tro att jag kommer kunna kalla mig för gävlebo någonsin igen. Nu har jag en enda dag kvar hemma. En liten dag. Sen flyger jag till Australien och Sydney. Tack för denna tid, Gävle och alla fina människor jag stött på. Hoppas att vi ses igen. 

3 dagar kvar! Osminkad och oduglig gör jag mig redo:

 

 

Nästan hela resväskan är packad, ska lägga ner de sista kläderna och en till el-adapter så är jag redo för avgång. Nerverna har satt in, fick panik över det faktum att jag faktiskt hade kommit in på psykologprogrammet i Uppsala denna höst och kanske (om jag har riktigt otur) inte kommer att göra det när jag kommer hem. Imorgon åker jag hem till pappa för att ta farväl och på måndag till mamma. På tisdag? Ja, då flyger jag.

 

'

 

 

 

 

 

 

 

Det är väl ungefär kring denna tid i livet som man verkligen börjar tänka till. Man börjar fråga sig om man har blivit stor och vilka beslut man ska ta inför framtiden. Vilka minnen man haft och hur åren har gått förbi så snabbt. På ett sätt har man väntat på den här stunden, dagen då man får slå sig fri och leva sitt eget liv, och i den väntan har man tyckt att tiden tycks snigla sig fram. Sen är man där. Det blir dags att testa vingarna och med ens slår en väldigt paradoxal tanke dig - Hur kunde det gå så snabbt när det hela tiden gick så sakta? Vi är barnen som frekvent frågade "Är vi framme snart?" bara för att bli förvånade när vi faktiskt är det. Om fyra dagar flyttar jag, så ja Isabelle, du är framme snart. 

 

Såhär ser det ut i mitt rum numera. Igår började jag att packa ner hela mitt liv i antingen ryggsäcken eller kartonger. Lite panikkänslor har börjat sätta in nu när avskedsfesten är över, att ligga vaken på natten och inse att det bara är några få dagar kvar kommer att vara min melodi tills på tisdag. Men jag antar att det är så det borde vara. Att lämna en stabil trygghet för en, inte lika trygg, instabilitet är väl ändå någonting som borde kännas ganska läskigt? Ibland måste man helt enkelt vara lite rädd. 

 

 

 

 

 

 

Mina fina, fina, fina. Kommer sakna så många här hemma, så mycket. Men jag vet att många av er stannar kvar, inte på samma ställe eller kanske ens samma land. Men i hjärtat. Och vi ses igen.

 

 

 

 Oj, vad man sliter nu. Har klippt och klistrat tills dess att ryggen värker. Men imorgon är det dags! På avskedsfesten passar vi på att fira allt som jag kommer att missa i Sverige under mitt australienår, förberedelserna för så väl Halloween som jul, nyår, påsk och midsommar står med andra ord klara. Om en vecka kommer jag troligtvis att sitta och skaka maniskt, då är det nämligen bara en natt till i Sverige som återstår.