'

 

 

 

 

 

 

 

Det är väl ungefär kring denna tid i livet som man verkligen börjar tänka till. Man börjar fråga sig om man har blivit stor och vilka beslut man ska ta inför framtiden. Vilka minnen man haft och hur åren har gått förbi så snabbt. På ett sätt har man väntat på den här stunden, dagen då man får slå sig fri och leva sitt eget liv, och i den väntan har man tyckt att tiden tycks snigla sig fram. Sen är man där. Det blir dags att testa vingarna och med ens slår en väldigt paradoxal tanke dig - Hur kunde det gå så snabbt när det hela tiden gick så sakta? Vi är barnen som frekvent frågade "Är vi framme snart?" bara för att bli förvånade när vi faktiskt är det. Om fyra dagar flyttar jag, så ja Isabelle, du är framme snart.