Såhär ser det ut i mitt rum numera. Igår började jag att packa ner hela mitt liv i antingen ryggsäcken eller kartonger. Lite panikkänslor har börjat sätta in nu när avskedsfesten är över, att ligga vaken på natten och inse att det bara är några få dagar kvar kommer att vara min melodi tills på tisdag. Men jag antar att det är så det borde vara. Att lämna en stabil trygghet för en, inte lika trygg, instabilitet är väl ändå någonting som borde kännas ganska läskigt? Ibland måste man helt enkelt vara lite rädd.